Det här med att förlora sin vän...
klockan är kvart över två på natten och jag är klarvaken efter att ha drömt mardrömmar, som jag har gjort varje dag nu i två veckors tid, anledningen? Min fina hopphäst Macmilian har blivit utdömd pga av kissing spines och tillhörande sjukdomar.
så efter att ha drömt att jag sköt min häst, min hund och dödade min bil genom att ge den till skroten (allvarligt!?) så bestämde jag mig för att gå upp och göra mackor och äta kvarg.
Macmilian är 7 år e: Lord Alberth som jag köpte som 2,5 åring, min jättebebis är 170 cm hög och jag älskar honom av hela mitt hjärta, det är därför det här är så svårt, att ta livet av en så ung häst och som dessutom litar blint på dig är nog det svåraste man kan göra. Det är dock inget liv för en 7årig häst att gå i hagen med kronisk värk, man vet det men ändå är det så sjukt svårt.
Så hur har jag sett till att få tankarna på annat? jo jag har ju köpt en häst såklart! Chique B Z 5 år e:Candillo Z ue:Baloubet du rouet kommer på onsdag med lastbil från holland! Mycket kommer att skrivas om honom här, han kommer att vara mitt solsken i allt elände.
Detta är en gammal bild, två av hästarna är inte längre med oss, ska presentera de hästar som finns hemma i nästa inlägg.
// DG
