Att vara sin egen ridlärare..
Det är många timmar vi spenderar i sadeln, ännu fler timmar spenderar vi själva i sadeln utan någon som kan peta och rätta oss, vi måste alltså hela tiden vara vår egen ridlärare och kritisera oss själva non-stop. När jag rider så utgår jag alltid från grunden, den lodräta sitsen, blicken och den bärande handen.
Så fort hästen inte utför den rörelse som jag tänkte från början så går jag i genom min sits och ja ALLTID hittar jag vart felet är, jag använder mig även av filmer som min familj så snällt ställer upp på att ta ibland, jag går ofta i genom dem även fast jag har sett den hundra gånger, jag jämför ofta med andra ryttare och försöker hitta likheter och olikheter och sen provar jag nästa pass.
Idag red jag den gamla hederliga övningen klockan, Old is gold;) och testade något som jag har lagt märke till när jag följt världscupen, de flesta ryttarna ger hästarna fri tygel ungefär 2-3 galoppsprång innan hindret, jag har aldrig kunnat göra det på Edmond eftersom han verkligen stack på hinder och jag fick hålla i för glatta livet!
Testade detta på Chique idag men endast på bommar och det gick riktigt bra! Kommer bli svårt att göra sig av med den ovanan på hinder men jag får tjata på mig Själv!
Självklart rider vi hobbybönder för tränare också (jag är på jakt efter en närmare mig, Katarina Bonde som jag åker iväg till ibland är ju i Bålsta och det är lite långt) men många av oss vill inte köra transport på halt vinterunderlag så då får vi anstränga oss för att utvecklas efter eget huvud.
Med ett ödmjukt sinne och med vetskapen om att hästen försöker att förstå efter bästa förmåga så kommer man väldigt långt, kan vara frustrerande när man inte får ihop sig själv men med bra musik i headsetet och med ett leende på läpparna så kommer man Långt!
Nej tack för mig och denna dag:)
