bjorknasgard.blogg.se

För att vi kan

Hobbyryttare, heltidsjobb, två hundar och sambo; hur går det ihop?

Publicerad 2016-02-19 10:18:32 i Gården,

Kampen mot klockan är och förblir mångas största problem, det spelar ingen roll hur mycket eller lite du gör, du tycker alltid att du har för lite tid. 
Jag får ofta frågan "har du ingen fritid" och jag tycker frågan är relativt absurd när jag precis har berättat om hela min dag med hästar, hundpromenader, jobb, matlagning och den mysiga filmen som jag och min sambo såg. Det är här jag börjar förstå att folk anser att allt de gör är att arbeta mot deras mål, målet att göra absolut ingenting.
 
Detta är boven i hela dramat, det är som att hela dagen som du gör alla fantastiska saker bara är en tidstjuv och att det stora målet, det du ska ha tid med är att göra ingenting? Låt mig nu säga så här, att göra saker är att leva, att älska varje dag du har ynnesten att vara behövd och att göra saker är att ha massor av tid. 
 
Vad hemskt mitt liv skulle vara om promenaden med mina hundar inte var en av de lyckligaste tidpunkterna på min dag, de tre timmarna i stallet var en pina som jag bara ville fly ifrån, att jag skulle vilja lämna mitt jobb för att det var en bortkastad tid, att kvällsfilmen och sängpratet med min sambo inte var värt för att det inte var tillräckligt långt, vi får alla exakt samma antal timmar/dygn och när dygnet är över så kommer det aldrig tillbaka men varje dag fylls det på med nya timmar att utvecklas och användas helt som vi själva väljer.
 
Jag älskar tid, jag älskar att planera tid och att förvalta tid och förutsatt att jag inte dör i förtid så känner iaf jag att jag har nästintill obegränsat av varan tid, och det har du också, sluta tro att det är hörnet i soffan du ska ha tid med, det är en illusion, det är livet du ska ha tid med. Använd dina timmar, minuter, sekunder till att uppleva saker, när du är gammal och grå så kommer du inte minnas dom timmar som du satt i soffan och gjorde absolut ingenting, du kommer att minnas allt du gjorde med den tid du hade, jobben du hade, vännerna du träffade, promenaderna och samtalsämnena som var spännande, träningspassen som fick dig att längta till nästa pass.
 
Jag hoppas att jag iaf har fått några att förstå, dina 24 timmar/dygn är en gåva avsedd att göra saker och utveckla dig som människa, du behöver inte ens motionera dig i genom dem, men sitt inte bara ner och tro att det är där du vill vara, läs en bok, skriv en bok, upplev, inspireras av allt runt omkring dig så kommer du känna att din tid är fantastisk och fullt tillräcklig. 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2016-02-19 11:36:37

Du är verkligen en så klok tjej och mer än en gång känner jag så väl igen mig i ditt tänk, dit driv och din dag. Jag har alltid haft 17 bollar i luften och ville alltid fylla mina dagar med så mycket som möjligt, tills jag blev "sjuk" Sköldkörteln pajade och med det kom utbrändhet, muskelvärk och ledvärk, sömnlösa nätter och tillslut deprission. Jag av alla var tvungen att stanna, sluta med hästar, sluta med träning, en enorm sorg infann sig, läkarbesöken avlöste varandra. Tabletter mot de och de, det ledde till en kraftig viktuppgång, mer sorg fler kraftlösa dagar,allt blev en negativ stress, spiralen var i gång. Jag kunde inte vistas bland folk, det skrek i mitt huvud, tinnitus och ångesten kom som ett brev på posten. 2 år senare börjar jag hitta tillbaka fortfarande med en trasig sköldkörtel men jag har lärt mig så mycket. Njuter av långa promenader, drömmer om att kunna bara få umgås med hästar igen (ridning är inte att tänka på än) har lärt mig och det var svårt att bara sitta vid köksbordet och inte göra något är viktigt och skönt. Jag må ha blivit tråkig men det var nödvändigt. Vad jag ville säga med det här är lev din toka, du gör helt rätt men stanna upp ibland, andas, känn efter, minsta tvekan om din hälsa, ignorera inte, det gjorde jag alldeles för länge. Jag kunde hinna allt, jag orkade allt, jag bet ihop, det var ju sån jag var. En dag kom jag inte av hästen och det var droppen, det var sista gången jag red, men någon gång ska jag upp igen. Kram Chirre

Svar: Hejsan! Först av allt vill jag verkligen beklaga att du blev sjuk, det kan inte ha varit lätt att gå igenom. Sedan vill jag tacka för dina vänliga ord, det värmer verkligen och till sist vill jag säga att jag stressar nästan ALDRIG i mitt liv, visst gör jag saker men jag jäktar inte, jag njuter av varje minut, stannar som du säger upp ibland och bara tänker att "gisses vad lyckligt lottad jag är"

Kram på dig och hoppas du kommer upp i sadeln igen:)
Demie Guiron

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela