Hobbyryttare, heltidsjobb, två hundar och sambo; hur går det ihop?

Du är verkligen en så klok tjej och mer än en gång känner jag så väl igen mig i ditt tänk, dit driv och din dag. Jag har alltid haft 17 bollar i luften och ville alltid fylla mina dagar med så mycket som möjligt, tills jag blev "sjuk" Sköldkörteln pajade och med det kom utbrändhet, muskelvärk och ledvärk, sömnlösa nätter och tillslut deprission. Jag av alla var tvungen att stanna, sluta med hästar, sluta med träning, en enorm sorg infann sig, läkarbesöken avlöste varandra. Tabletter mot de och de, det ledde till en kraftig viktuppgång, mer sorg fler kraftlösa dagar,allt blev en negativ stress, spiralen var i gång. Jag kunde inte vistas bland folk, det skrek i mitt huvud, tinnitus och ångesten kom som ett brev på posten. 2 år senare börjar jag hitta tillbaka fortfarande med en trasig sköldkörtel men jag har lärt mig så mycket. Njuter av långa promenader, drömmer om att kunna bara få umgås med hästar igen (ridning är inte att tänka på än) har lärt mig och det var svårt att bara sitta vid köksbordet och inte göra något är viktigt och skönt. Jag må ha blivit tråkig men det var nödvändigt. Vad jag ville säga med det här är lev din toka, du gör helt rätt men stanna upp ibland, andas, känn efter, minsta tvekan om din hälsa, ignorera inte, det gjorde jag alldeles för länge. Jag kunde hinna allt, jag orkade allt, jag bet ihop, det var ju sån jag var. En dag kom jag inte av hästen och det var droppen, det var sista gången jag red, men någon gång ska jag upp igen. Kram Chirre