bjorknasgard.blogg.se

De flesta ser framför sig de mysiga uteritterna i en halvmeter snö, frost på hästarnas mular och rosiga kinder på ryttarna. Självklart finns den här bilden av en anledning, det händer nämligen kanske varannat år att just detta sker. 

Men ryttarens och gårdsägarens verklighet är en helt annan på vintern, vi förlorar många timmars dagsljus och mörkret ställer till stora problem och det mesta stalljobb sker med livet som insatts när skottkärror ska köras ut till en container eller gödselplatta som garanterat inte är upplyst. 

Kylan är en annan del som ständigt gör sig påmind, skakningarna man framkallar en morgon i stallet skulle kunna liknas vid en marackas, här är man faktiskt tacksam för mockning, det får oss relativt varma snabbt MEN här kommer vi till nästa problem, en ryttare går ständigt mellan värme och kyla, efter vi mockat så är vi lite varma och då är det dags att ta in hästen och samtidigt som vi gör i ordning denna så blir vi kalla igen. 

Dags att sitta upp, de flesta ryttare har inget ridhus, utan det blir pannlampa på och ut i skogen då den upplysta ridbanan sedan länge har blivit ett månlandskap med fryst sand. 

Har du tur har du en modig häst som snällt går in i väggen av mörker, har du otur så får du nu träna på balansen och din verkliga kunskap på att hålla dig kvar i sadeln. 

Väl tillbaka efter din ritt så har du ingen känsel i fötterna kvar, du försöker glida ner försiktigt men smärtan när dina fötter slår i backen är nästintill outhärdlig, med frusna fingrar leder du in hästen i stallet och gör ditt bästa för att snabbt få av utrustningen, du klämmer dig säkert i något spänne, kalla fingrar och klämma sig är mer regel än undantag. 

Hästen får på sig varma täcken och ställs in i sin rena box. 

Du plockar ihop din utrustning och hänger den i sadelkammaren och sen är det dags för moment 2, nämligen hö och vatten, två saker som är det största hatet i vintertider. Att få bort is från vattentunnor kan liknas med en form av kampsport, det inkluderar slag och sparkar och en hel del smärta, du försöker med varmvatten få eländet att lossna vilket oftast resulterar i blöta ben och armar. 

När du till slut har lyckats få loss isen och kan fylla vattentunnorna så har garanterat vattentappen fryst, mer varmvatten och mer blöta armar och ben. 

När du till slut har lyckats få vattentunnor fyllda så är det dags för hösilage, hösilage innehåller ungefär 30% vatten vilket gör att dessa fryser, att dela en fryst hösilagekaka i två delar är en mycket svår uppgift, men precis som med allt annat så löser man det. 

Så hur kommer det sig att när jag ramlar in genom dörren, genomfrusen och vrålhungrig så är jag så otroligt nöjd med mig själv? Jag är faktiskt fruktansvärt lycklig efter dessa timmar av tortyr? 

Jag har inte svaret på det, det tror jag inte att någon ryttare har, vi är lyckliga idioter!

Så om jag någonsin är chef och får ett CV som säger "jag är hästägare på vintern" då kommer jag att anställa denna lyckliga frusna idiot och veta att denna människa kommer varken att frysa ihjäl eller vägra att jobba kvällar i mörker... Nä denna människa är beprövad och testad ordentligt.